burreblogg

Man vaknar på morgonen, trött och bitter som aldrig förr. Tankar som att sova och skippa seminarium kommer upp, även tankar om att hoppa av och bara fly. Några timmar senare cyklar man hem i solsken visslandet och livet är life igen.
 
Igårnatt runt tvåtiden när jag stod och diskade bort lite så kände jag mig mätt på livet, det var en skön känsla.

Dessutom bjuder jag på en helt fantastisk vacker bild på mig från lördagen, fan vad jag måste ha varit dragen alltså. Man verkligen känner av medvetenhet i ögonen. Och det här var innan shootandet började. Klassen hade dock ingen aning om mitt blåöga, så ingen där hade slagit mig i alla fall. Men det haglade fram spekulationer iaf. Men det fortsätter vara ett mysterium, så jävla fint.:)