burreblogg

Jag hatar att vakna tidigt och morgonar these days, eller egentligen inte, hatar morgonar då man måste upp till något som suger. Det är ju fint om du stiger upp tidigt och inte har något planerat, du kan ta god tid på dig att koka kaffe. Smiida ut till ditt soldäck och läsa tidningen över frukosten. Då spelar det ingen roll om klockan är 05, 07 eller 09 så länge man kan chilla eller bara gå och sova igen. Men är det såna här dagar med jobb, usch, usch.

Men till det så finns det 3 olika sorts trött-burre.

Den första är som har börjat komma mer och mer på gamla dar. Jag vaknar upp och är så jävla förbannad helt enkelt. Förbannad på allt och alla. Och hade troligen kunnat mörda om någon gjorde mig det minsta upprörd. Som tur är brukar jag hålla mig i skymundan i det tysta och klarar mig oftast från att sticka kniven i folk.

Sen har vi den andra, där jag vaknar upp och svävar på moln, fattar inte riktigt vad som händer. Känner mig rätt så hög.

Sen har vi den sista, är megatrött, men som ändå tycker livet är life oavsett vad, och sitter och är superglad hela tiden.

Idag sitter jag på jobbet och är en blandning mellan alla 3. Hög, arg och glad.