burreblogg

Kanske inte sagt det ännu att jag ska studera till tandtekniker. Men nu vet ni det haha. Hade min första dag idag och det var grymt grymt trevligt. Hade, nollingsuppdrag och lite middag med alla. Riktigt trevligt som sagt. Det vi kan säga är väl att världen är liten, eller Pite ligger föra nära Ume. Eller vad säger 4 pitebor i samma klass? Nog för att jag aldrig träffat två av dessa eller sett dem tidigare. Annars en klass på 6 killar om jag räknade rätt och massa mer tjejer.

Nog om detta, det vi ska håna idag är fortfarande mitt lokalsinne, eller mer min arrogans och hur jag tror jag hittade i den här staden, som kunde ha slutat i katastrof. Jag hade fått ett brev att tandtekniker-programmet, där jag fått karta och allt vart vi skulle vara på regristreringen av programmet idag kl 13:00. Det stod att man skulle vara i tid annars kan ens plats ryka till en reserv. Jag sneglade lite på kartan och skaffade mig direkt en uppfattning vart det låg.  Men senast igår vilket var jävligt tur träffade jag en tjej på besök i korridoren som gick tandtekniker-programmet och frågade då så jag hade koll vart det låg. Usch så fel jag hade. Så nu fick jag mig en rätt beskrivning hur jag kom dit exakt. Men istället för att följa den mest exakta och lätt vägbeskrivning så fixar jag mig en ny uppfattning vilket hus det kan vara. Men usch så fel jag hade igen. Så när jag förstod mitt misstag
Som tur var träffade jag rätt personer med koll så efter en rätt så hård löprunda genom skog och mark så...

I made it, kom lite sent. Men Burre the orc manflesh tiger Burman har gjort det igen för oss Markoolio. Nu ska jag ta det lite lugnt till lite fotboll innan dags för sömn. Börjar 08:30 för lite introduktion, sen är det vinbrännboll på dagen och fest hela natten lång. En nollas hårda liv, nu kör vi igen.

Världens bästa band har gått i graven!

Träningen gick sjukt bra och kampsport måste nog vara bland det bästa här i livet! Förhoppningsvis blir det att tävla i oktober eller november om man håller sig frisk.

Ikväll blir det att avverka några rullar tror jag allt, kanske lite godis till det. 29 kr/kg på coop. Kjamz!

Idag vaknade jag megatidigt igen, pga världens skönaste säng. Hade förbannat mycket träningsverk efter första träningspasset igår, efter en hel sommars lökande. Men min ryggvärk efter fiskeresan var dock som bortblåst, då jag tiggde till mig världens bästa massage igårkväll. Tog mig lite frulle, drog iväg på ett löppass. Efter det har jag fixat till livet och så. Klockan är bara 3 och allt som skulle göras är gjort. Tonigth, I just feel like kickin it! Såja!

Eller lite dans ikväll kanske?

Är back in U-town och är så jävla pigg och glad, helst över att få sova i min egen säng igen. Sov så gott inatt att jag var pigg kl 9 imorse och gick upp. Har varit rätt så produktiv idag, tränat, städat, agerat rörmokare, snackat med vårdcentralen, betalat alla räkningar, handlat lite.

Sen blev jag bjuden på kaffe ute i gräset i solen av Camilla. Det var mycket trevligt. Dessutom har söt kommit hem, så har hunnit träffa hon en snabbis när hon lånade min cykel.

Ikväll blir det en prommis till Findala för en snabbvisit, sen blir det att hänga med Elin hela kvällen, det blir grymt.

Jag hoppas den här veckan aldrig tar slut.

Dagens trudde:

Jag/Vi överlevde. Men kanske var det på håret?

Har alltid tyck om skog och mark, och visst får man erkänna efter att  man sett Sagan om ringen kan man få för sig att man är en riktig stigfinnare ala Aragorn. Men idag fick jag det bevisat att jag inte är något mer än en simpel simpel ORC som i sin höjd hittar på Furuberget.


Jag och Danne står och fiskar på ett ställe inte långt från vårat tält medans Basse chillar hemma i vårat camp. Vi har tänkt gå hem. Vi är less att traska på blöta och halkiga stenar längs älven, så vi kommer på att ta en genväg genom skogen. På förhand är det en rak sträcka på 5-10 minuter som verkar hur enkelt som helst att gå. Så vi börjar gå längst en stig i skogen, Danne leder och jag följer glatt med. Stigen verkar  vara spikrak. Efter ett tag så kommer vi fram till en liten sjö, jag tycker vi ska gå till höger om den, men Danne säger vänster och så blir det. Vi går ett tag till och visst känns det som att vi ändå borde vara framme för rätt så länge sedan. Men då ser vi en öppning i skogen och hör vatten. Vi börjar skämta om vi ska smyga på och skrämma lilla Basse.

Vi kommer ut till vattnet, men vi ser varken Basse eller vårat camp. Vi märker dock att vattnet rinner åt fel håll än det ska, vilket är lite mystiskt. Men vi tar det lugnt och Danne tror sig veta hur vi ska gå, så jag följer fortfarande glatt med. Efter ännu mer alldeles för långt traskande i skogen så kommer vi till en rätt så liten flod/bäck. Så vi tror att vi ska vada över den för att sedan komma rätt. Den är inte det lättaste att vada över, utan tar ett himla tag och man blir rätt så blöt. Så vi vadar över och går in i ännu en skog, vi går helt rakt in. Efter vi traskat rakt in i den, så kommer vi till ännu mer vatten, där det fortfarande rinner åt fel håll.

Och här gör jag nog dagens viktigaste beslut, om jag inte tjatat och stått på mig där så hade jag inte suttit vid min dator just nu, utan snarare suttit och frusit mitt ute i vildmarken. Jag säger att vi går rakt tillbaka så vi kommer till något landmärke som vi känner igen, även om det tar en evighet. Danne är lite sugen på att testa en ny väg. Men jag får oss att gå tillbaka genom skogen.

Men det här att gå rakt verkar inte vara min eller Dannes grej, årets julklapp för oss båda borde bli en kompass. För att när vi tror vi gått samma väg rakt tillbaka så ser vi inte ens den bäcken/floden vi tidigare vadade över. Paniken börjar nästan komma, hade jag inte haft min mobil på mig så hade jag varit livrädd och blivit tokig. Men chansen att ringa 112 fanns ju fortfarande kvar som sista alternativ och vänta på en helikopter som förhoppningsvis skulle hitta en. Men Danne snackar om att han går åt ett håll och efter ett tag ser bilar så är vi på ett ställe han och hans pappa varit på. Jag säger att om vi går motströms nu och är på samma ö, så ska vi till slut komma till lägret, även om vi ska i timmar.

Vi är inte riktigt överens. Danne går åt ett håll och jag längst den andra. Men en sak är våra reptilhjärnor har insett och är överens om, är att vi suger på navigering i skog, nu ska vi gå längs stranden. Så där hoppar vi och halkar fram längst blöta stenar. Precis det vi hade tänkt undvika med våran "genväg". Efter en stund ringer Danne och säger att han kommer och joinar mitt håll. Efter ett tag så kommer vi till bäcken/floden igen. Vi hittar vårat vadarställe och tar oss tillbaka igen. Nu är tänket att det här måste vara våran ö vi 'är på igen, och det bara gick att vada över till en annan ö/fastland, på grund av det sjukt låga vattnet som är just nu. Så tänket blir, vi följer fortfarande vattnet längst stranden åt det här hållet vi nu går så kommer vi till slut någonstans även om det tar år och dar. Även om vi ska gå i två timmar till så ska vi gå. Kommer inget på några timmar så får vi ringa 112 helt enkelt.

Så vi traskar, hoppar och halkar längs stenarna och minuterna går och går. Ibland så utbrister Danne att han känner igen sig och att han och hans farsa varit där och fiskat tidigare år. Men det är alltid "tror" som kommer och aldrig "jag vet".

Men då helt plötsligt så känner både han och jag igen sig. Så efter kanske 1,30-2:30 timmars gång så är vi tillbaka exakt där vi startade, vi har gått i stor fet cirkel/rektangel/triangel, ja vi har gått hur jävla konstigt som helst. Vi har till och med lämnat våran ö som inte ens ska gå att ta sig ifrån utan att sitta i en båt. Allt detta har vi lyckats med, när vi skulle gå helt rakt fram i kanske 5minuter. Vi skämtar om att ta revansch och gå genom skogen igen, men vi tar den "hemska" 10minuters vägen längs älven hoppandes och halkandes på stenar som vi så gärna ville undvika. Trots att vi kanske aldrig var i någon livsfara så kom ändå tankarna om att spendera en jävligt kall och hungrig natt i skogen. Det är hårt liv i vildmarken.


Men jag lever och det var grymt, förutom all värk i min ben är livet life. Kanske berättar mer om resan imorrn eller nå. Nu blir det att slagga och drömma om att imorgonbitti ligger jag förhoppningsvis i min egna och världens skönaste säng i U-town.

//Burre "What do you smell", the Orc Burman".

Som rubriken säger, en liten fiskeresa idag med Basse och Tennis-Tony. Inte världens mest uppstyrda fiskeresa, så chansen är rätt så stor att jag drunknar eller fryser ihjäl i den mörka skogen.


Så hylla mig och minns mig precis som bilden säger, som en riktig jävla idiot!



Ses när vi ses, om vi ses. :O

Måste ta och eloga gårgårdagens sms-roulette som stod för kvällen/nattens aktivitet.

Sms-roulette innebär att jag = programledaren, säger åt alla deltagare att gå ner t.e.x 21 steg i  deras telefonbok, eller gå till en viss bokstav, sen gå upp eller ner vissa steg. Ibland har jag krav på att de måste bli en av motsatt kön eller vän/nära vän. Och om man inte skickar det sms jag sedan säger när man fått en person så åker man ut. Man får heller inte svara på ett sms om man får ett tillbaka.

Deltagarna denna fina afton var Villa Medusa Patrik, Farmen Malin och Hotel Paradise Anna. Priset till vinnaren var en öl, eventuellt två, beroende på hur långt de gick.

Började rätt lugnt med några lugna sms, som kunde vara konstiga, dryga eller bara lite sköna. Som typ:

"Jag drar till stockholm om två veckor, blir du kvar i den här hålan?"

"Hasch, något du kan fixa?"

Jag har en affärside, jag har hört du har lite pengar, du får såklart vara med om du pungar ut. Vi ska träffas några och prata om det här imorrn, slår dig en pling.

De bästa och svåraste sms som fick bäst reaktioner och  var nog:

"Om det jag har hört stämmer, så är du fan död för mig."

"Jag är less alla spel, jag vill ha dig."

"Kanske kommer lite konstigt det här. Men har gonorre och du känns som helt rätt person att tala med."

"Sänkte just en vinares, och mans säger ju att man är som ärliggast i fylken, så måste säga att jag alltid tycckt det skulle ha varits vi två.

"Din pojk/flickvän är fan inte bra för dig."

Blev några sköna, arga och roliga respons som jag inte minns helt ut. Men när ingen av mina C-kändisar gav upp, trots att de sårade vänner, drog upp gamla flirtar och klankade ner på vänners förhållanden, så vägrade de sluta. Så de blir att bjuda alla på öl ikväll. Gott så.

Min mamma såg just min bakgrundsbild på datorn och sa: "Vad är det där för fuling?"

Hoppas du har det gött.;)

FRIHET!


Då var det slutjobbat på ett av världens mest otacksammaste jobb. Men visst kommer man sakna njemet, fåtöljen, acw:andet. ACB:andet och de dagliga T-ronderna.;)

Nu är det 2 veckors semester och dessutom Jeans-sommar, det firar vi med en skön liten dänga:

Det var länge sedan vi gav någon dagens eloge här på bloggen. Men känns som Usain Bolt förtjänar en nästan. Karln springer rätt fort ändå. Så dagens eloge går till: Usain Bolt. 9,58!!!

Och så är det fan lite jobbigt att vara utan mobil för tillfället.:/

Ska ägnas åt de två bästa sporterna i världen, fotboll och mma. Det blir fint så.

Var jävla kul tror jag, men I don't remember shit! Aldrig haft en sån här minneslucka tidigare.

Och så är min mobil trasig.

Vi kör inte idag igen va.

WÖÖÖ!

Inte ett homosexuellt inlägg bara lite guy love och lite att skriva om.^^





SNS!

Public Enemy är en förbannat bra film. Gjorde inte rånartagget mindre dock.

Grymt bra nattbad nyss. Vi spelade lite svensk sjöhäxa roulette. Och jag tog en springbreak på det.

Jobb imorrn känns inte tagg.

Sen är chansen väldigt stor att jag dör på fotbollsmatch imorrn.

Men vi ses när vi ses.

Hej!

Helgen var riktigt trevlig, öl/mys i söder, solning, balkonghäng, strandhäng, god mat, nattbad, sällskapspel, fighting, världens första fotbulls-vm i sand.(Tog 2 VM guld). Behöver som inte mer om jag ska vara ärlig, life is life.

Dagens truddelutt, lite från den gamla skolan:



Sist men inte minst, WAR BJ FUCKIN PENN!!!

Det blev dunderväder helt plötsligt. Jag slutade jobbet och jag kunde äntligen dra till havsbadet.

Jag tog mig aldrig hela vägen dock, det tog stop redan vid Gläntan då herr Persson ringde och erbjöd mig en kall öl. Var inget att tveka om. Bad, sol, tilltugg och öl, nu blev det lite sommar-feeling till slut.

Gott så.

Sommar i Pite är riktigt soft. en klassiker har alltid varit att softa på stranden på våran riveria(Snackar tyvärr inte om Klubbgärdet) utan om Havsbadet.

Nu är grejjen dock att jag inte varit på Havsbadet sedan sommaren 2007. Med att vara där menas att ligga på stranden och löka. Bada i det iskalla vattnet. Titta på pojkar som gillar att spela volleyboll/eller mest visa upp sina muskler. Själv spelar man lite bättre grejjer i form av strandfotboll eller basket, ta en glass framför någon medioker medelåldersman till trubadur. Det vanliga alltså, som är rätt så life ändå.

I sommar skulle jag göra en comeback och en dag komma undan jobbo och djävulskap. Trodde verkligen att det skulle bli av, men det har det fan inte blivit. Jobb och dåligt väder vid ledighet har förstört allt. Och sommaren dör ju i Augusti, så jag hade gett upp allt hopp. Tills i veckan, då det började det bli varmt och väderrapporterna lovade 24grader och sol hela veckan lång, ändå fram till söndag. Och det var där jag såg min lucka i det vanliga 40timmars arbetsveckan, prisa gud, men jag slutade 12:30 på fredag, det vill säga idag. Förbannelsen skulle brytas och jag skulle äntligen få uppleva en "riktig" sommar. Så vaknade idag, glad i hågen. Tog mig en dusch och äter min fruskost , endast för att komma ut till något jävla kallt dimmparadis.

Förbannelsen lever.

Jag hatar att vakna tidigt och morgonar these days, eller egentligen inte, hatar morgonar då man måste upp till något som suger. Det är ju fint om du stiger upp tidigt och inte har något planerat, du kan ta god tid på dig att koka kaffe. Smiida ut till ditt soldäck och läsa tidningen över frukosten. Då spelar det ingen roll om klockan är 05, 07 eller 09 så länge man kan chilla eller bara gå och sova igen. Men är det såna här dagar med jobb, usch, usch.

Men till det så finns det 3 olika sorts trött-burre.

Den första är som har börjat komma mer och mer på gamla dar. Jag vaknar upp och är så jävla förbannad helt enkelt. Förbannad på allt och alla. Och hade troligen kunnat mörda om någon gjorde mig det minsta upprörd. Som tur är brukar jag hålla mig i skymundan i det tysta och klarar mig oftast från att sticka kniven i folk.

Sen har vi den andra, där jag vaknar upp och svävar på moln, fattar inte riktigt vad som händer. Känner mig rätt så hög.

Sen har vi den sista, är megatrött, men som ändå tycker livet är life oavsett vad, och sitter och är superglad hela tiden.

Idag sitter jag på jobbet och är en blandning mellan alla 3. Hög, arg och glad.

Kom som just på att snart kan jag vara lite körd. För om jag inte kommer in på utbildingen jag har sökt, har jag som ingen aning vad jag ska göra. Det normalaste vore väl att skaffa ett jobb, men jag gillar att leva låtsasliv som bara vi idioter i I-länder kan göra. Visst jag ska bli vuxen, någon gång.(typ 28?) Så kanske borde man fly?

Det enda som är lite jobbigt med att fly är att jag har bostad med möbler i Umeå som jag inte bara kan lämna och fly till Uzibekstan för att jag bara vill.

Men förhoppningsvis kommer en räddning.

För två år sedan kom två sköna fuckers och drog med mig till Australien.

Och förra året kom två andra och drog med mig till att flytta in i en 4a.

Båda blev förbannat lyckade, men allt gott varar int förevigt tyvärr, så frågan är vilka två nya ska rädda mig i år?

En rockstjärna i sitt rätta element.

Dock en bakis sådan.

Jag vill vara 19 igen.